Ibland älskar jag Rocco mer än vanligt. T.ex som när har gör klockrena saker. Vi som bor här i Vinninga har ett par som är hundägare. Hemma hos oss kallar vi dom "Cesar Millan och hans Kärring". Nu är jag inget proffs på hundar, men det kan man säga att han absolut inte heller är. Fast han framstår som det och tror nog det själv. Egentligen skiter jag i vilket, bortsett från när deras hund kommer springande, lös, mot vår när de har gjort något misslyckat försök att gå utan att hålla i kopplet.

Allafall, till saken. Jag och Rocco stannade på en gräsplätt en bit utan för deras boende och tränade lite. Vi gick lite i 8.or och andra svängar, Stanna och så vidare. Först kom "Cesar" ut och kollade vad vi gjorde. Jag tänkte att stå du där och glo. Så jag försökte tränga bort att vi hade åskådare. Då ropar han på "hans kärring" så efter en stund står de båda och tittar. Efter ytterligare står även deras mindre hund och deras fullt skällande större hund (den skäller oavbrutet för övrigt och ägaren aka Cesar likaså). Men vad gör då Rocco, jo han skiter blanka f*n i att det skälls och tisslas och tasslas enbit där ifrån och har full fokus på mig och vad vi ska göra. Jag låter det vara osagt om det kollade på med beundran eller förakt, men jag var allafall MYCKET stolt över vår prestation på dagens 5 minuters träning. =)

Funderar på att vi ska ta våra 15 minuters kontaktträning där också. Bara för att hahahaha

Rocco tyckte nog själv att han var väldigt duktig för han hoppade upp och snodde till sig sin godispåse nu när vi kom in <3

Första dagen i skolan

Rocco och jag har varit på första dagen på kontaktkursen. Virrigt och vimmsigt med allt nytt blev det och Rocco drog som en idiot i kopplet hela promenaden, som vi startade kursen med.
Det jag lärde mig idag var att att Rocco behöver massor av socialträning om han ska lyckas gå en utställning. Insåg att han kommer kunna fixa att stå, men själva ringdelen av utställningen kommer gå åt fanders om jag inte tar mig i kragen och åker på mer ringträning. Men helt ärligt så tar det emot att åka till Vara.
Ska kolla om det finns intresserade folk på "Staffeträffarna" som vi har.
Själv måste jag lära mig att slappna av när jag ska träna honom inför "massor" av folk. Sen måste, måste, måste jag lära mig att släppa på mina krav, se alla kurser osv som träning INTE VM!!! Får sån jävla prestationsångest och vill att både jag och Rocco ska prestera fläckfritt. (som om någon bryr sig mer än jag).

Alla fall. Mycket roliga tips och trix på kontaktövningar fick vi i bagaget som vi ska öva på i veckan.

ett åringen

Rocco har blivit 1 år. Jaha, och snart är det ett år sen vi hämtade hem vårt laktitstroll. Kommer aldrig glöma dagendå vi åkte 35/40 mil enkel resa för att titta på valparna.

 Väl hos Maria (uppfödaren) var nerverna på helspänn och de där små ur söta valparna satte sig i hjärtat direkt. Maria började prata om utställningar och frågade om vi hade intresset. -Nu är det kört,  tänkte jag. Vi kommer få åka hem alla de 35/40 milen i vetskap om att INGEN av de där valparna kommer bli vår. Vi satt och pratade om allt och inget som om vi känt varandra för alltid och inom mig tänkte jag att jag gör vad som helst, jag åker på varenda utställning. Bara en av dom blir min. Då säger Maria - Jag går ut och tar en bloss så kan ni ju diskutera i lugn och ro vilken ni vill ha!!!! För att inte verka helt störd och utflippad så sansade jag mig, fast jag egentligen bara ville skrika. Men nu kom nästa grej. VILKEN av valparna??? Tiken var tingad och kvar vart "Heffaklumpen" tillika Rocco och "Gurra" 0 Tazzen. Ja vem faan ska man välja.
Hela vägen hem pratade vi fram och tillbaka. Efter några dagar pratade vi om det igen. Då hade vi båda en magkänsla som sa att vi skulle ta "Heffaklumpen"...

Efter några veckor åkte vi och hämtade tjockisen. Vi bestämde båda två att vi måste ställa ut honom för att få bedömning på Marias avelsarbete. Det är vi skyldiga henne. Sååååå nu är det dags, första utställningen kommer ske 17/9 i Falköping.

Så nu har det då gått ett år snart och Rocco börjar bli en stor kille. I dag kom det fram inte mindre än två "damer" i sina bästa år och pratade med Rocco. Den ena berömde honom massor och sa till mig att han bara måste ställas ut. Den andra damen tyckte det var synd och skam att raser som denna blir så smutskastade i media, så hon köpte en amstaff till sig och sin 16 son. Tidigare hade de alltid haft Golden, men nu skulle hon aldrig ha något annat än Amstaff. Det sista hon sa var att hon kanske skulle ta en Staff nästa gång - För den här killen var mig en riktig gobit... =)